Snor den här texten från Jasmines blogg för den är så bra, och för att jag saknar högstadiet så mycket

det pirrar i magen när jag tänker tillbaka på nian, när jag tänker på min gamla klass som jag vanligtvis inte alls tyckte nå vidare mycket om. eller nu i efterhand inser jag hur mycket jag trivdes i den gruppen, hur mycket jag saknar att komma in i so-salen och se hur platserna längst bak är upptagna av killarna som ständigt slängde kommentarer som fick tjejerna att ta åt sig och bygga upp ett agg. hur vi tjejer verkligen laddade för att komma på bra argument i en eventuellt kommande disskution. jag minss det som igår, bilderna är 245677megapixel klara i mitt huvud. när man väl var där, i nuet som nu är dået, avskydde man det. det var jobbigt att ta sig till skolan. men på något sätt var det egentlign inte det, det var jobbigt att ta sig dit. liksom promenaden men när man väl kom fram njöt man av det. man njöt av att provocera lärarna, skolvärdinnan, sjuorna. jag vet exakt hur vi klagade på precis allt lärarna gjorde fel. vi ville på något sätt ha revolution. blickarna vi gav varandra när hon längst fram alltid fick svara. nian <3 jag vet exakt känslan när man snurrade på ratten till de röda skåpet 147, hur man snurra ett par varv, stannade på 20, snurrade ett varv till vänster och stannade på 16, halft varv till höger och walla, du är så inne man bara kan bli. det snurrar i huvudet av bara tanken på hur man då ogillade det så enormt och nu saknar det så enormt.